2010-07-25 – Dag 2 – Tuff segling till Helsingör

Besättning:

Mikael, Susanne, Elin och Erik

Avgång kl:

05:23

Hamn:

Donsö

Ankomst kl:

20:03

Hamn:

Helsingør, norra hamnen

Distans:

101 NM

Snittfart:

7,6 knop

Vind:

5-7 m/s NO, ökande till14-16 m/s, sent vridande till NV

Väder:

Några regnstänk men annars mest mulet och ca 18°C

Gångtid:

13:24 h

Motortid:

1:10 h

Total Motortid:

134,0 h

 

Uppe med tuppen, eller till och med före det, så kasade vi loss och gled ut ur Donsö hamn. Inledningsvis blåste det inte så mycket men när vi väl kom ut på lite öppnare vatten i södra skärgården så var det värt att hissa segel. Vi gjorde i alla fall 5-6 knop med fullt ställ uppe. Jag fick två mackor och ett glas juice serverat av Susanne innan hon gick ner och lade sig en stund igen, det skulle ju bli en lång dag!

I takt med att dagen grydde ordentligt så ökade vinden något och vi gjorde allt bättre fart. Vi hade en väldigt platt undanvind så det gick bra med fulla segel upp till ca 10-11 m/s men då var det dags att rulla in förseglet, det stod mest och fladdrade bakom storen i alla fall.

Fram på eftermiddagen hade vinden ökat till mer än utlovat och det började bygga lite sjö, Susanne var sjösjuk och önskade sig till något annat ställe. I höjd med Falkenberg fattade vi ett beslut (felaktigt skulle det visa sig) att trotts allt fortsätta söderut då det ju skulle avta under eftermiddagen och kvällen. Vi tog ändå in ”två” rev i storen så att endast det två aktre lattorna var ute. Vi hade nu mindre än 50% av storen ute och lyckades ändå surfa på rejält i de nu allt större vågorna och undanvinden som nu låg på 14-16 m/s. Ingen kulingvarning från SMHI och en prognos på 11, kanske 13 m/s var nu med råge uppfylld!

Under eftermiddagen ångrade vi att vi inte gick in till Falkenberg för vågorna tilltog ordentligt medan vinden inte visade någon tendens till att avta. Susanne och Erik var nu rejält sjösjuka och Elin en bra bit på vägen dit. Själv var jag fast vid rodret då den tunga sjön inte var helt lätt att styra i. När vi närmade oss Kullen så valde vi bort Gilleleje som slutdestination då vi helt enkelt inte ville gå in i en hamn som låg så oskyddat för rådande väder. Vågorna var nu riktigt stora på kanske 5-6 meter som störst och man tappade sikten totalt med omgivningen då man var nere i vågdalarna. Med en ordentligt revad stor och en jättefin surf fick vi upp tunga Blue Bird i hela 13,7 knop, vilket kändes härligt mitt i allt annat sjösjukeelände. För att ta det säkra före det osäkra valde vi att förlänga dagens rutt med ytterligare ca 10 distans och gå till Helsingør istället. Den hamnen ligger betydligt mer skyddad för rådande vågor och vind. Som lite lön för den extra mödan av 10 extra distansminuter fick vi sällskap av några tumlare en liten bit. Vi vet inte riktigt hur många dom var men minst fyra, fem stycken lekte i vågorna bakom oss. Förutom sjösjuka hade resan gått ganska bra men då ingen varken hade ätit eller druckit ordentligt under hela dagen så var vi rejält utmattade när vi äntligen var framme i Helsingör.

När det var dags att ta ner seglen gick vi kort upp i vinden och rullad snabbt in resten av storseglet då det rister ordentligt i både rigg och segel när det blåser drygt 15 m/s och man dessutom har kraftig motsjö. Sådana medtagningar är inte roliga men det finns ingen väg runt, det måste göras! När seglet var inne så fick vi ge rejäl gas med motorn för att komma runt och styra in mot hamnen, nu hade vi vind och vågor rätt i sidan och vi krängde ganska friskt och det var en stor lättnad att äntligen komma i skydd av piren och vågbrytaren. Vi fick en ganska bra platts i yttre hamnen nästan i vindögat och vi blev ordentligt mottagna av ett tyskt hjälpsamt par med en Dehler 32 eller liknande.

Skall man summera dagen så var det ett dumt val att inte gå in i Falkenberg. Ingen av oss kunde njuta av dagen, inte ens jag som trotts allt tyckte att seglingen var rolig även om den var onödigt utdragen. Det var tufft under de sista 6 timmarna då vi kände att vi egentligen inte hade något alternativ än att följa med vinden mot Kullen och Gilleleje. Både vind och framför allt vågor blev betydligt värre än vad vi förväntat oss och det gjorde dagen till en utdragen prövning. Erik slog personligt rekord och kräktes 12 gånger på en dag, ett rekord som alla hoppas skall stå sig till tidens slut. Efter att ha stått bakom ratten i dryga 13 timmar så var man ordentligt mör i både fötter, ben och armar, det var som efter ett ordentligt träningspass. Den resan vill vi inte göra om även om det är skönt att vara ”nere” i Öresund direkt på segelsemestern.

Efter att ha kommit i ordning och Susannes och barnens sjösjuka hade stillat sig så var det äntligen dags för mat, enkelt fick det bli med pasta och köttfärssås på burk, men oj vad gott det smakade. Innan vi gick och lade oss blev jag inbjuden till vår grannbåt för att få lite tips på bra hamnar och lämpliga rutter i Tyskland. Tipset var dock att strunta i Tyskland och hålla sig till Danmark, ”där är allt mycket finare!” Vi får väl se om det påverkar vår kommande rutt!